Känner mig som en vissen blomma.
Igår var det inflyttnings/födelsedags fest hos Carro.
Kvällen började hemma hos Joel med grillning, vin och lite kortspel. Sedan kom Malin och Nattis för att hämta oss och skjutsade oss till Carro. Där fortsatte ölspel efter ölspel och många glas tömdes.
Vid midnatt bestämde några av oss för att gå ner på byn på Hyele kvällen. Det var jag, Jacke, Johan, Emmy, Joel, Hanna och Hebbe. När vi väl kom fram till Esplanaden efter en lång promenad i regnet så stod mitt hår åt alla håll och lockarna gick inte att dölja. Hade platt och rakt hår när jag gick, men lockigt och flurigt när jag kom fram. Men inte hela världen. Det var ju bara i Arbrå!
Efter någon timme utspelar sig ett bråk mellan folk av någon okänd anledning, och jag tappar lusten för allt. Vuxna människor mellan 20-40 årsåldern kan inte diskutera med varandra för att få ett avslut, utan måste istället slåss. Typiskt män brukar man väl säga. Men det löste sig till slut, tror jag iallafall.
Jag och min pojkvän gick hem tidigare, för vi behövde dels prata om ett antal saker. Men jag var ganska trött också och hade ingen lust att vara kvar överhuvudtaget.
Imorse vaknade jag av att pappa ringer på mobilen. Jag får inte upp ögonen, för tårar blandat med smink blir som värsta limmet. Ibland kan man ju känna att man inte vet vart man är fast än man vet att man gick och la sig kvällen före på ett bekant ställe. Precis så kände jag mig, men jag kunde inte öppna ögonen och titta vart jag befann mig. haha ;p
Känner mig lite vissen idag och jag skäms för det mesta jag gjorde och sa igår. menmen, gjort är gjort.
