091015
Torsdag eftermiddag,.
Jag har sovit till klockan 2 idag och jag känner mig liiiite liiite bättre. Febern har dock inte gått ner, jag snorar så in i helvete och det ligger ett berg av använda pappersnäsdukar på golvet.
Ett plus är ju att jag inte längre har ont i halsen. jiipppi.
Kunde inte sova inatt. Det känns som om jag inte kommer klara av det här.
Det känns så meningslöst. Så förbannat jobbigt. Det känns overkligt på något sätt. Som om jag lever i en dröm.
Jag går fortfarande runt och hoppas. Hoppas att han ska ändra sig.
Jag förstår liksom inte. Allt var så bra för bara någon månad sedan. Sen helt plötsligt är känslor som bortblåsta.
Han ger mig dubbla signaler hela tiden. Säger att han älskar mig, men inte lika mycket som första gången vi träffades. Han har känslor för mig men vill inte vara med mig.
Är inte det väldigt förvirrande. Vilken normal person har exakt samma känslor efter två år som när man träffades första gångerna! Jag älskar honom inte lika mycket som förr heller. Men jag älskar honom. Mycket. Det är klart att känslan av att vara kär och pirret försvinner efter ett tag. Men kärleken och starka känslor finns ju ändå kvar.
ÄH. Det här är bara så konstigt.
Det är väl bäst att man släpper taget.
Jag har sökt lite kurser nu i Uppsala. De har dessutom platsgaranti så till vårterminen flyttar jag troligtvis till Uppsala. Men först ska jag ta tag i matten här hemma i Bollnäs.
Annars har jag planer på att resa utomlands. Nu snart ska jag, Emmy och Kristine åka. Antagligen till Cypern. Men jag skulle gärna vilja åka utomlands och jobba några månader också. Så det ska jag ta och kolla upp. Vi får se om jag kommer in på de kurser jag helst vill gå först.
Nu skriker min mage efter mat.
Det är väl bäst att jag försöker få i mig något även om det tar emot.
Kommentarer
Trackback
