Är jag skrämmande?

Äntligen hemma från en lååång bilresa.
Jag tror den tog ca 5 timmar.
Det var ett helvete för min del eftersom jag var kissnödig hela jäkla tiden.
Jag tror vi stannade 4 gånger efter vägen för att jag skulle få lätta på trycket.

.....

Det är alltid skönt att åka långt då man får en massa tid till att tänka.
Nu tänkte jag på vad jag verkligen vill göra i mitt liv. Jag kanske ska ändra lite små detaljer om hur mitt sätt att tänka och mitt sätt att se på olika saker. 
Förut blev jag ledsen eller arg för nästan ingenting. Dock gick det över väldigt fort. 
Men hur som helst. Är ganska trött på skiten. Att bli sur för en pluttsak är så jäkla onödigt.
Sen har jag bestämt att jag ska ta mitt fortsatta liv med en klackspark. Om jag möter motgångar här i livet, so what liksom. Allt det dåliga som sker är inte världens undergång. Man överlever.

När jag ändå håller på och lättar mitt hjärta kan jag fan erkänna att jag har problem. Personliga problem, som till exempel mitt självförtroende. 
Jag kanske verkar jäkligt självsäker, men det är bara en sköld eller ett försvar jag tvingar fram för att ingen ska få trycka ner mig. Men ändå finns det folk som lyckas. 
 
Länge har mitt självförtroende varit lågt eftersom jag anser att jag är för stor, för tjock och för lång. 
Många har också kommenterat att jag ser sur ut, arg eller rent utav skrämmanade.
Och visst, jag har fått det bekräftat att jag ser ut som en jätte, och det gör ju inte hela saken bättre.
Men vad fan ska jag göra åt saken.   
Dom som verkligen känner mig vet att jag har lätt till skratt. Inte har någon avsikt att skrämma någon. Och när jag ser sur ut, så är jag inte sur. 
En vän sa; varför ska jag bry mig om vad folk säger. Jag ska väl istället lägga tid på dom som verkligen älskar mig och som är mina bästa vänner.    
Men! Jag är människa och det är mänskligt att bry sig om vad andra folk säger om mig! 

Jag tror att den där skölden tvingas fram när jag blir osäker hos andra människor. 
Jag är egentligen världens blygaste person.
När man kommer hem och går ut för att ha det roligt med vänner och träffa folk, är det aldrig roligt att få höra negativa saker om en själv. Ständigt får jag höra "du är så sur", "vad stor du är", "du hatar mig", "jag har varit rädd för dig". Och oftast får jag höra sånt även om jag inte ens har öppnat käften och sagt något till personen i fråga. 
Det som är så jäkla tröttsamt är att jag verkligen försöker få fram ett bra intryck, men ändå slår sådana kommentarer emot mig och tränger igenom min sköld. 

Jag börjar fundera om jag har en aura runt om mig som stöter ifrån alla människor. 
... 
Ja. Så måste det vara!
 


Anyway. Kortfattat.
Är trött på skiten. 
Dags för lite ändringar i livet. 
Och på något sätt ska jag nog få bort den där förbaskade auran.  

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0