FridaAxeliaLindblom

Ibland verkar det fan som att de flesta tror att jag är en tjej som är gjord av stål och järn!
Att jag är någon Hulken som aldrig blir sårad.
Någon som de bara kan leka med.
Någon som de kan säga vad fan som helst till utan att jag ska visa en enda jäkla känsla.

Problemet med mig är att jag ibland kanske inte visar att jag blir ledsen eller förbannad för folk som jag inte känner. Jag vill inte visa mig i ett underlägset läge då alla ska tycka synd om mig.
Jag tänker fan inte ställa mig och gråta om någon säger något väldigt elakt.
Men istället kanske dom där kommentarerna sätter sig på minnet och allt man tänker på är hur någon kan tycka så om en!
Visst, ibland kan det vara skämt, men som uppfattas som allvar av mig.
Jag vet inte om det är fel på mig eller om det är fel på andra.
Det är väl jag som tar åt mig för mycket antar jag.

Men om någon säger något elakt blir man ju fan bara förbannad och sårad!
Det kan ingen påstå något annat om...


Och nej, det är inget speciellt som hänt jag bara ventilerar mina tankar som dyker upp!
Jag tänker på vissa kommentarer man fått höra genom åren. Både rakt upp i ansiktet eller genom rykten.



Hur underbart jag tycker det är att få flytta till en stad där ingen känner en och där man får vara anonym är obeskrivligt jävla underbart! Lämnar den här ruttna staden bakom mig och går vidare med mitt liv...