Tuffa tider for en del, for en san som mig


Har befunnit mig i Julia Creek i 9 veckor.
Men nu ar det nog.
Jag har inte berattat for er att jag bor med en aldre kvinna som har alkoholproblem.
Hennes dotter med man bor i ett hus langre bort och ocksa dom har alkoholproblem.
Dom brakar sins emellan om vem som dricker mest och har en formaga att gnabba over skitsaker.
Efter ett brak, ett sadant brak som normalt folk skulle ha svart att komma over, ar det for dom normalt att ga tillbaka till som att inget hade hant efter nagra timmar.
Forsta veckan jag var har traffade jag nagra yngre killar som jobbade pa farmen. Det forsta dom fragade mig var vad jag tyckte om Jennifer. Som ar dottern pa farmen. Visst hade jag fatt uppfattningen om att hon var tuff och rent ut sagt bitchig men det var inget jag brydde mig i. Alla jag pratat med i "stan" avskyr alla tre filurer ute pa farmen. Nar jag sager att jag jobbar pa Hilton Park, ser dom pa mig med en medlidande blick och klappar mig pa axeln och sager, "hang in there".
Och det ar precis vad jag har gjort. I 9 veckor.

Ni forstar inte hur mycket skit jag har fatt tagit varje jakla dag de senaste veckorna. 
Efter att jag hade blivit utskalld for nagot jag inte gjort och dessutom blivit tillsagt vilken otroligt dalig manniska jag var, ringde jag mamma. Efter ett langt samtal bestamde jag mig till slut for att halla ut. 
Nagonstans dar inne trodde jag fortfarande att dom skulle andra sig. Bli snallare. 
Efter denna helgs handelser har jag bestamt mig. Jag sticker! 

Tyvarr vagrar dom ge mig mina pengar... 
Jag vet inte om jag ska skratta eller grata haha


  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0